Vecka 26

Barnet:

Cirka 32 cm lång och vikten är 8-900 gram.

Barnet har nu passerat en viktig gräns. Det har kommit så långt i sin utveckling att det sannolikt skulle överleva utanför livmodern. Ögonen öppnar och sluter sig. De reagerar sedan en tid tillbaka på ljus och mörker. Genom att rikta ett starkt ljus mot barnet har man kunnat se hur det lyfter händerna för att skydda sina ögon. Hjärnan utvecklas mycket snabbt, nu får hjärnbarken sina fåror och vindlingar så att alla nervceller skall får plats. Barnet har mer sammanhängande sömnperioder, ibland stämmer de överens med dina egna. Navelsträngen kan ibland vara snodd runt barnet men dess rörelsefrihet påverkas trots det sällan. Navelsträngens korkskruvsliknande utseende gör den i viss mån eftergivlig. Den består av en tjock geleaktig substans som effektivt skyddar de 3 blodkärlen som leder mellan moderkakan och barnet inne i navelsträngens mitt.

Mamman:

Ni delar allt

Livmodern når nu upp till din bröstkorg.

Bebisen delar dina känslor. Om du är ledsen, trött eller stressad känner barnet av det. Han eller hon reagerar på de stresshormoner som bildas i din kropp. Om du blir rädd för något kommer barnet att påverkas av adrenalinet i ditt blod. Men barnet reagerar också på när du känner dig glad, nöjd och älskad. Alla endorfiner flödar genom ditt blod och genom navelsträngen till din bebis.

Nu har bebisen mer tydliga sov- och vakenperioder. Känner du det? Du kanske ser ett mönster? Är hon eller han vaket samtidigt som du? Eller har du ett litet liv i magen som rumsterar omkring på natten?


Mina ord:

Bebisen har sina sov- och vakenperioder :) Den börjar alltid buffa och ha sig när jag kliver upp på morgonen. Får sparkar och knuffar även när jag rör på mig och speciellt om jag böjer mig, då kan jag få en riktig spark precis som att den vill säga att jag ska ställa mig rak igen för då är den lugn :P Sen så bökar bebis alltid runt när jag sitter eller ligger ner och vilar.

Ibland på nätterna så vaknar bebis till också och börjar böka runt en liten stund innan den somnar om igen :) Jag vaknar alltid så fort bebis sätter igång.

Så mysigt att känna bebisen när den buffar, sparkar och har sig :) Underbart att känna bebis när den sparkar med handen, men det är en helt otrolig känsla att känna bebisen i sig när den sparkar och buffar runt. Där missar verkligen killarna nånting.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0