Vecka 35
I måndags gick jag in i vecka 35.
Kroppen: Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen. Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.
Barnet: Fostret väger nu ungefär 2,4 kilo och har blivit knappt 47 centimeter långt. Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare och mindre genomskinlig. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett. Fettet gör att huden blir mycket mjuk. De flesta barn ligger med huvudet nedåt. När barnet har ställt in sig på rätt sätt känner många en lättnad. Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma.
Mina ord: Det är så sjukt frustrerande att vara trött precis hela tiden och få ont i kroppen för minsta lilla man gör. Är ju bara att försöka hålla igång så mycket man orkar i alla fall för annars blir man ju knäpp. Inte så konstigt att man är trött när man sover som en kratta, får ju vända mig ofta för att inte få jätte ont och sen har jag börjat få kramp i höger ben oftare vilket inte är speciellt skönt. Gå på toa får man ju göra varje natt också.
Förlossningen har jag inte funderat så mycket över. Smärtan vet jag ju att jag klarar av och jag tänker bara ta lustgas den här gången också om det inte blir nåt annat tok. Men jag hoppas ju att det går lite fortare och problemfritt den här gången. Med Jamie blev det klipp och sugklocka.
Lilla hjärtat bökar på som vanligt där inne :) Underbart att känna alla buffar och olika kroppsdelar som dras fram och tillbaka på magen :) Vi längtar efter dig ♥
Kommentarer
Trackback
