Vecka 40

 (39+2)

I måndags gick jag in i vecka 40.

 

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig. Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

 

Barnet: I genomsnitt väger ett barn i den här veckan ungefär 3,6 kilo och är cirka 51 centimeter långt, men vikten och längden kan variera mycket. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

 

Mina ord: Inte många dagar kvar till BF och jag börjar bli riktigt otålig :P Orkar verkligen inte vänta längre och den här väntan känns ännu jobbigare nu än när jag väntade Jamie. Det är väl för att jag är så otroligt trött och vill bara bli lite mindre trött i kroppen och känna mig mer normal igen. Nog för att det är underbart att vara gravid men man är ju det så länge ändå, så nu tycker jag att det räcker :) Vi vill ju träffa våran lilla plutt! :) ♥

 

Oj vad stor din mage är! Underbart :)