Vecka 38
(37+2)
I måndags gick jag in i vecka 38.
Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Om du är omföderska föder du statistiskt sett ditt barn två till tre dagar tidigare.
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. I den här veckan väger barnet drygt 3 kilo, och är omkring 49 cm långt. De allra flesta barn ligger med huvudet nedåt nu. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Förlossningen är jobbig även för barnet.Men barnet klarar detta väl, och har till exempel lagrat extra näring som det kan använda. Underhudsfettet fungerar som energireserv den första tiden efter födseln.
Mina ord: Nu går vi bara och väntar på att det ska sätta igång :P Den här sista tiden känns så seg, vill ju träffa våran lilla plutt nu! Det känns i alla fall att det inte är långt kvar nu för jag orkar inte göra så jätte mycket längre. Kroppen vill vila mycket mer och jag sover nästan varje dag med Jamie på dan. Får förvärkar väldigt lätt nu, behöver bara gå med Jamie i vagnen en liten bit så kommer dom. Ibland går dom över rätt fort men ibland håller dom i sig i flera timmar. Vill att dom riktiga värkarna ska sätta igång, så jobbigt att vänta! :P
Bebis bökar runt väldigt mycket på dagarna. Ibland tror jag nästan att lillfisen försöker ta sig ut genom magen, så mycket trycker den ut olika kroppsdelar ;P
Kommentarer
Trackback
